Varning för lång och osammanhängade text som ni inte behöver ta del av.

Ni vill inte vara i mitt huvud det kan jag lova. Hade ni varit det hade ni nog skjutit mig för det är inte klokt vad det går på högvarv. Kunde tro att jag hade en stor konferens där inne. Problemet är bara att jag är själv där och det generar inga svar. Defentift inga bra svar. Blir galen på mig själv. Det enda jag gör är att tänka 5 månader framåt. Som om de nästkommande månaderna bara ska blåsa förbi och är oviktiga. Hjärtat slits i två bitar. Ena sidan är beredd och göra allt för att det ska bli så, den andra skriker åt mig att sluta. Jag vill leva i nuet. Jag vill njuta av det som varit och det som är och framtiden kommer komma som en bonus så småningom. Den biten är större än den andra. Men det spelar ingen roll för den andra skriker högre och det gör mig tokig!

Jag har så mycket jag vill njuta av de kommande månaderna så mycket och vara med om. Men just nu är det som att jag gör mig beredd att gå i ide så snart nedräkningen börjar. Och det vill jag verkligen inte. Inte alls. Jag vill kontrollera mig själv, jag vill vara egoistisk och skrika rakt ut åt alla precis som jag känner. Men jag vet redan resultatet av det. Det är inte positivt för varken mig eller dig och det kommer inte bli bra. Därför tänker jag inte göra det. Men hur ska jag kunna stänga av framtiden och bara koncentrera mig på NU, idag och imorgon?!

Det enda jag kan komma på för stunden kallas förträngning och att ständigt ha något att göra.
Så idag har jag bakat kladdkaka och sen när jag njutit av den då ska jag plugga. Det är viktigt för mina kommande månader och tänk att det för studen kan vara skönare att räkna ett mattetal eller plugga psykologi än att lyssna på min konferens inne i huvudet! Det gör jag på min lördag. Sen att det skrålar pojkgrupper ur mina högtalare det hjälper faktiskt huvudet också från att tänka på mig själv, då blir mina tankar någon annans.

Jag skulle göra mycket för att försöka lösa dina problem än kämpa med mina egna som det känns nu. För mina har inga lösningar. Svaret är väntan. Det har jag aldrig varit bra på. Men någon gång är den första. Den måste komma Nu. Jag är så duktigt på att visa mina bästa sidor utåt, nu får jag nog försöka visa dem innåt också..

Detta är helt plötsligtroligare än mina tankar...